En ångestfylld dag är snart till ända. En konstig dag. Jag har varit långtifrån helt närvarande, tankarna har hela tiden varit någonannstans. Datumet för begravning är satt och det känns som en evighet dit. Jag har tillsammans med min syster valt ett blomsterarrangemang till ceremonin. Blommor som ska stå framför en urna som min kremerade pappa ligger i. Det känns så surrealistiskt. Jag har ju inte ens förstått att han e borta och nu har vi valt blommor till begravningen. En begravning där jag kommer vara 50 mil bort och se allt via länk, det är så oerhört svårt att ta in och förstå. Att inte kunna bidra med mer än att välja blommor känns oxå märkligt. Min syster roddar i allt annat och lite till, hon e fantastisk på så många sätt och är en klippa i allt elände. Älskar dig syster 🥰.
Fick även idag veta att pappa dog sent på kvällen den 7:e april, mindre än 8 timmar efter mamma ringt och talat om att han var dålig. Han hade i alla fall någon vid sin sida när han dog och det känns skönt. Han var inte ensam.
Samtidigt som man kämpar för att hålla ångesten i schakt så måste man trösta en femåring som är ledsen över att hans bästa pinne gått sönder. Tvära kast i en märklig vardag. Men som även ger mig något annat att fokusera på. Barnen lever i nuet och ger en perspektiv på saker och ting.
I media skrivs det om kändisar som dött och folk blir helt fasade över att corona drabbat en riktig människa. Corona skiter fullkomligt i vem den drabbar, den frågar inte vem du är innan den attackerar. Människor spyr galla över myndigheter och tycker allt görs fel. Lägg energin på nått annat istället. Jag får inte min pappa tillbaka om jag spyr galla på alla myndigheter. Vi vet inte om vi gjort rätt eller fel, det får framtiden utvisa. Tills dess kan vi bara göra så gott vi kan efter de förutsättningar som finns. Hjälpa istället för att stjälpa brukar vara ett bra motto.
Snart blir det sängen för mig, hoppas hjärnkontoret kan stänga av en stund så jag får sova. Nästa torsdag ska jag äntligen få nån att prata med, hjälp att sortera ut allt. Känns som en evighet dit, men bara att vänta....
Återkommer...