Det krävs en hel del för att jag ska flyga totalt i taket, men det gjorde jag idag. Älskade pappa var på akuten hela dagen igår pga han mådde så dåligt. Sen blev han inlagd som tur va, han var rätt förvirrad. Prover å röntgen visade inget speciellt, så man tror hans försämring beror på den medicin han fått insatt från minnesmottagningen. Min mamma pratade redan i onsdags med de då han betedde sig konstigt, då så man vi avvaktar helgen å ser. Nu satte mamma ut medicinen själv i lördags då han var helt borta, gömda mediciner å ramlade nästan i trappan hemma. Vad som hade hänt om de fortsatt med medicinen vågar jag inte ens tänka på. Anledningen till min ilska är att pappas läkare från minnesmottagningen ringde idag å tyckte ju det var tråkigt att han blivit inlagd å att ja, det där med medicinen var ju olyckligt. Hade puckot läst hans medicinlista ordentligt så hade de sett att det inte funkar ihop med hans hjärtmedicin samt att mamma påpekade flera gånger att pappa är jättekänslig för mediciner. Ja, olyckligt värre blev det ju. Sen har människan mage att häva ur sig att han e dement! Men sa mamma, utredningen är ju inte klar än. Jo, men han e ju dement säger hon o börjar prata om hemtjänst. Då tacka mamma för sig o ville inte prata med människan mer. Först orsaka en medicinförgiftning å sen hävda att han är dement innan man ens kommit halvvägs i utredningen. Tur för den människan att jag bor 50 mil bort. Å tur för min pappa att han har anhöriga som är sjukvårdskunniga å kan stå på sig. Vad händer med alla de som inte vågar stå på sig eller inte har nån som kan slåss för de? Jag blir riktigt skrämd. Tack å lov fick de prata med en vettig läkare idag som informerade att pappa inte fått nån diagnos än o att de ska anmäla sig själva pga medicinmisstaget. Mamma själv ska anmäla själv till patientförsäkringen, LÖF. Pappa mår mkt bättre idag, är klarare i huvudet å medicinen är på väg ur kroppen. Imorgon får han komma hem, lillasyster är gullig å tar utskrivningssamtalet då mamma inte kan.
Jag vet att uttryckte sig väldigt dumt den läkaren. Är man i den positionen måste man passa sin tunga jäkligt väl. Jag tror inte hon själv insåg vilken jäkla cirkus hon satte igång. Jag blir så trött.
Dessutom hamnade pappa på den avd som hans mamma låg på för många år sen, å det mindes han ju såklart igår när de kom dit, till å med vilket rum hon hade. Jag kan inte bli annat än ledsen. Tårarna har bränt innanför ögonlocken så många gånger idag, men jag har inte vågat ge efter riktigt. Det kommer tids nog. Jag har promenerat å tränat bort de värsta aggressionerna. Nu hoppas jag att pappa får utveckla sin förvirring i lugn å ro, att utredningen blir klar så vi vet vad vi har att göra med.
Nu ska jag försöka få det lilla förkylda yrvädret att somna, han får omkring här runt stenbordet.
Ta hand om er 😙