Ja, vad ska man säga. Det är kaos inuti mig just nu. Tankarna far och flyger, mkt som ska smältas. Intensivt dygn till ända. Fick rodda om lite i planeringen pga lilltösen som fick sån separationsångest från sin mamma att hon blev sjuk. Sånt är livet. Finaste systerdottern är döpt och allt gick bra.
På eftermiddagen fick jag träffa fina pappa. Han kände igen mig men kände inte igen sina barnbarn när jag visade kort på de. Jag såg min farmor i hela honom. Det gjorde så ont i mig när jag såg honom. Liten, hålögd, darrig, rastlös, maniskt upprepande om sitt lugnande. Det var värre än jag trodde. Fick koppla in mitt professionella jag för stt inte bryta ihop fullständigt. Tårarna är många, men just nu sitter de fast på insidan. Jag vet att han får det bra på sitt nya boende. Där han är nu är honom inte värdigt. Får några timmar på tåget hem o sortera tankarna innan mammarollen tar vid igen.
Tack finaste syster för husrum, blev inte mkt systerprat, vi får ta igen det en annan gång. Pussa på Molly, hon e underbr.
Sätter lurarna i öronen och lutar mig tillbaka. Snart åter i hemma verkligheten....
Kram från en sargad mamma/fru/dotter