tessalonka

Hur berättar man för sina barn att morfar inte är som morfar längre? Han e ju deras morfar, fast en morfar som inte mår så bra. Kim e så stor å ställer massa frågor o har massa funderingar o jag vet inte vad jag ska svara. Det är så svårt att sätta ord på det. Han har ingen diagnos än, men det är ju bara en tidsfråga. Skickar största varmaste kramen till min mamma som känner sig ensam o nere just nu. Demens (ja, jag är nästan 100 % säker på att det är det) är en jobbig anhörigsjukdom, den drabbar inte bara den som får det utan alla nära runtomkring. Mamma kämpar o jag beundrar henne för hennes styrka. Ibland kan jag bara bli så jävla arg för min pappa har två vuxna döttrar som inte bryr sig för fem öre om sin pappa. Å läser de det här så tycker jag ni ska skämmas båda två. Vår pappa är inte värd det här. Så mkt skit han har fått ta från, allt han har gjort för er å ni ger bara skit tillbaka. Ni bor inte långt ifrån honom, men inte anstränger ni er det minsta för att räcka ut en hand. Jag tänker inte skriva ut era namn, så långt ned tänker jag inte gå. Nån dag i framtiden, när jag har tillräckligt med ork å mod, tänker jag ställa er mot väggen för jag har många frågor till er. Jag har en väldigt stark magkänsla att det kommer gå fort för pappa. Det gjorde det både för hans bror å min farmor. Det är sorgligt att en människa som slitit i hela sitt vuxna liv får detta. Det är inte rättvist, men inte ett skit kan jag göra å det stör mig. Fina goa pappa 💕💕. 

Tips på hur man berättar det för sina barn?

Dags att fortsätta denna gråa tisdag, hundar ska ut o annat fix ska höras. Prinsessan e hemma, hostan har kommit på besök igen.

 

Sköt om er 💕💕